Ida & Mira
Hej! Ursäkta om det blir stavfel och sånt just nu för sitter med Felicias dator och den är alldelles för liten och knapparna är konstiga, rättar det när jag kommer hem.
Jag tänkte att jag kunde berätta om mig och Mira i två separata delar av inlägget så blir det inte så rörigt :)'
Ida: Jag har älskat hästar sen jag var liten och red på en shettis och en fjording varje sommar tills jag var 5. Då kunde man börja på "hästis & miniorer" på Järfälla Ridcenter. När jag var sju blev jag medryttare på shettis i Stall Lilljärva och har bytt upp mig ett antal gånger sen dess. Under dem åren har jag främst tävlat hoppning på ett russ vid namn Winnica men har även ett år tävlat monté på en hingstshettis, vi kom t.o.m 4 i sm. Tyvärr är det viktgräns så jag klarade inte det förra året. Nu är jag för gammal för hoppning och ska bara tävla monté på russet Mira (& kanske Maskot, ett russ i stallet) iår. Vi får se vad som händer sen, om jag köper större häst och börjar med hoppningen igen eller om jag fortsätter med ponnytravet, det kommer iaf vara väldigt svårt att byta ifrån mig från Mira. :P
Mira: Mira är en riktig allroundhäst, egentligen har hon inte alls nån bra extriör och steg men allt fungerar om man verkligen försöker. Hennes hoppteknik är dock väldigt bra när hon inte blir för glad och hoppar 2 meter från hindret. Ägaren till Mira köpte henne när hon var fyra, vilket var 5½ år sedan. 2 år senare blev jag medryttare. Mira var då inte alls tränad på samma sätt som nu. I hoppningen kunde inte jag styra henne på ett hinder i galopp för hon sköt bara ut bogen och sprang åt ett annat håll. I dressyren var hon som finast när jag stod stilla och hon börja tugga lite på bettet. Nu har hon tävlat hoppning några få gånger och dressyr en med mig. Hon och jag har hoppat över en meter och hon går och trampar under sig och böjer på nacken i dressyren. Hon har t.o.m sänkt sitt rekord på travet med 35 sek! Mira är nog inte den snällaste hästen man kan hitta men när man lär känna henne så går det inte att älska henne. Ärligt talat, efter alla 8 medryttarponnyer jag ridit är nog Mira den enda jag känt att jag aldrig kommer kunna släppa.
PUSS
Jag tänkte att jag kunde berätta om mig och Mira i två separata delar av inlägget så blir det inte så rörigt :)'
Ida: Jag har älskat hästar sen jag var liten och red på en shettis och en fjording varje sommar tills jag var 5. Då kunde man börja på "hästis & miniorer" på Järfälla Ridcenter. När jag var sju blev jag medryttare på shettis i Stall Lilljärva och har bytt upp mig ett antal gånger sen dess. Under dem åren har jag främst tävlat hoppning på ett russ vid namn Winnica men har även ett år tävlat monté på en hingstshettis, vi kom t.o.m 4 i sm. Tyvärr är det viktgräns så jag klarade inte det förra året. Nu är jag för gammal för hoppning och ska bara tävla monté på russet Mira (& kanske Maskot, ett russ i stallet) iår. Vi får se vad som händer sen, om jag köper större häst och börjar med hoppningen igen eller om jag fortsätter med ponnytravet, det kommer iaf vara väldigt svårt att byta ifrån mig från Mira. :P
Mira: Mira är en riktig allroundhäst, egentligen har hon inte alls nån bra extriör och steg men allt fungerar om man verkligen försöker. Hennes hoppteknik är dock väldigt bra när hon inte blir för glad och hoppar 2 meter från hindret. Ägaren till Mira köpte henne när hon var fyra, vilket var 5½ år sedan. 2 år senare blev jag medryttare. Mira var då inte alls tränad på samma sätt som nu. I hoppningen kunde inte jag styra henne på ett hinder i galopp för hon sköt bara ut bogen och sprang åt ett annat håll. I dressyren var hon som finast när jag stod stilla och hon börja tugga lite på bettet. Nu har hon tävlat hoppning några få gånger och dressyr en med mig. Hon och jag har hoppat över en meter och hon går och trampar under sig och böjer på nacken i dressyren. Hon har t.o.m sänkt sitt rekord på travet med 35 sek! Mira är nog inte den snällaste hästen man kan hitta men när man lär känna henne så går det inte att älska henne. Ärligt talat, efter alla 8 medryttarponnyer jag ridit är nog Mira den enda jag känt att jag aldrig kommer kunna släppa.
PUSS
Kommentarer
Trackback
